Ana

Baba, när vi nyligen hade kommit till Sverige då berättade du en saga om lilla gula ankungen. Den har fastnat i mitt huvud sen vi pratade igår.

Det var som fula svarta ankungen fast omvänd.  

Lilla gula ankungen hade kommit till en plats med svarta ankungar och den kände sig så annorlunda, den kunde inte språket... så var den med om saker som var kusligt likt det vi var med om.

Det var som att du sakta följde oss genom dagen och anpassade sagan så att vi skulle förstå den här nya situationen som vi hade hamnat i, göra den greppbar. Jag tänkte på den när du ringde och du sa att du hade ont.